Startsidan
Start

Powhatan
 Powhatan 

Pocahontas
Pocahontas

Drömfångare
 Drömfångare 
INDIANER
Symboler
 Symboler   

Totempålar
Totempålar

Gästboken fungerar ej, skriv i den på www.ringbergs.se
Gästbok 

fungerar ej, använd den på www.ringbergs.se
 Mail

 

Totempålar


Nordvästkustindianerna hade överflöd på mat och kunde istället utveckla en kultur full av konstföremål.

Ursprungligen tros totempålar ha skapats för att hålla upp takbjälkarna i de stora långhusen som västkustindianerna bodde i. De blev sedan dekorerade och målade för att visa vilken klan som ägde huset. Översta figuren är alltid klanens (familjens) eller personens skyddsdjur (totem).

Totempålarnas varelser är av alla tänkbara slag, med återkommande drag hos varje djur.
Bävern - rutig svans, stora framtänder, öppen mun och med en pinne mellan tassarna
Björnen - utstickande tunga, stora tassar med klor och ingen svans
Varg - lång nos och lång svans
Örnen - näbb som pekar nedåt
Korpen - stor, rak näbb
Grodan - öppen tandlös mun
Späckhuggare - ryggfena

De tillverkades i huvudsak av röd ceder (före år 1800), var ofta 15-20 meter höga och diameter 1-1,2 meter vid basen. Det anställdes professionella hantverkare vid tillverkning som fick reda på vilka djur som skulle vara med och vilken historia pålen skulle berätta. Pålar tillverkades för välkomstpålar, fristående, personliga eller minnespålar till ära av den avlidne.

De stora hövdingarna var de enda som fick ha hela sitt klandjur avbildat på sin påle, lägre stående i samma klan fick bara ha vissa delar av djuret t.ex. fötterna.

 

När totempålen var klar blev det en resningsceremoni. Stammar inom en viss radie blev inbjudna och placerades ut i byn där värden stod för allt. Gästerna kunde vara från ett par hundra till över tusen, höga kostnader för dessa fester.

Totempålar var i forna tider mycket praktfulla och reflekterar livet hos indianerna, hövdingar var starka och välmående, inspirerade av längtan efter framgång och praktfullhet.

1774 skapades den första kontakten med européer på nordvästkusten, europeiska sjukdomar spred sig bland indianerna. Före slutet på 1800-talet hade två tredjedelar avlidit i mässling och smittkoppor. Alkoholismen spred sig i takt med de vitas ankomst och medförde att hantverket stannade av. Runt 1880 hade byar övergivits, pålar ruttnat, sålts, stulits eller bränts ned. 1884 kom en lag som förbjöd indianerna att utöva sin religion, hålla traditionella fester och ceremonier - och att tillverka totempålar.